Jennie Maräng

Asbra. Och nu lyssnar ni på riktigt och klickar inte bort!

Har haft det bra. Har träffat Sackes föräldrar, massor med kompisar, två av hans fem syskon (fast den ena hade jag träffat förut också). Ja med andra ord varit sjukt social.

Det där med små byar har liksom sin charm. Jag har alltid fått lite panik av att åka igenom ett litet samhälle och tänka "tänk om jag bodde här". Och okej, fortfarande förstår jag inte riktigt varför man som vuxen och singel vill bo kvar i en liten by, men det är onekligen speciellt. Känns som om alla hänger med alla, ingen låser dörrarna eller bilarna, man behöver inte ringa på utan möjligen knacka på innan man går in. Man kan ta skotern till pizzerian och åka spark ner för branta bilvägar utan att det kommer en bil. Och det är ju så fint där uppe.

Vi var på väg från bilen i fredags till Sackes hus i Umeå, Sacke gick aslångsamt och jag stannade framför porten. Han: "Vänta lite, jag ska bara se till att den där tjejen inte blir våldtagen där i skogsdungen" och så stod han kvar och kollade tills hon kommit ut på gångvägen. Bästa killen.

Flög hit imorse och det var en toppenupplevelse på riktigt! Malmö Aviation, vilket flygbolag! De bjöd på små wraps med tacokyckling i och apelsinjuice och kaffe och en liten liten chokladbit. Det är så kul att äta flygmat när allt är i miniatyr. Och att dessutom FÅ det på en resa som tar 55 minuter och kostade typ 300 är ju helt underbart. Innan landning kom de med varma handdukar, såna som man brukar få på längre resor. Asgrymt. SAS har något att lära där.

Sedan landade jag och insåg efter två försök att sätta på telefonen att min pinkod inte var 0731. En liten prekär situation eftersom jag skulle ringa Sacke när jag var på gång, så han kunde möta mig och ge mig nyckeln. Först försökte jag använda en telefonautomat på flygplatsen, men den ville inte samarbeta. Jag åkte då flygbussen, lyckades ta mig av på rätt hållplats (sjukhuset, inte så svårt) och inne i vänthallen där fanns en till telefonautomat. Så då ringde jag Johanna (räddaren i nöden) och bad henne kolla efter Sackes nummer på eniro och sedan ringde jag Sacke och han kom. Så det hela löste sig.

I helgen blir det nog en liten tour i norrlands inland. Junsele och Näsåker ska föräras av mitt besök.

Idag ska jag på föreläsning och därefter fixa inför seminariet. och det här skriver jag mest för att mamma och pappa inte ska bli alltför oroliga och tro att jag helt ska skita i skolan, för det ska jag inte.

Fin låt + bra film:

Okej det handlar inte om Stockholm alls, det handlar om skolan. Jag vill inte! Jajaja jag vet lika väl som ni att jag kommer att bita ihop och försöka genomföra det här men jag vill inte. Texterna är svåra och nu ska vi ha seminarium om en vecka drygt och jag är indelat i en grupp med folk som jag ska göra en presentation tillsammans med och jag har ingen aning om vilka dessa människor är. Jag vill inte skriva uppsats och jag vill inte läsa texter som jag inte förstår och hur ska jag få veta vilka jag ska ha seminarium med? Ska jag ställa mig upp under föreläsningen: "Ursäkta men är det några här som är med i grupp B7? B7 någon?"

NEJ.

Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte.

I morgon kommer pappa och Ulrika hit med jobbet, då ska vi äta middag och gå på bio. Jag behöver verkligen ett pepp-talk nu så det kom himla lämpligt.

Va? Finns det något jag hatar så är det när jag inte fattar. Och jag hatar den här kursen. Den suger. Jag hatar rationalism och kritisk realism och strukturalism och ontologisk och epistemologisk och all SKIT som folk med för mycket tid och för lite att göra har suttit och hittat på.

Jag HATAR den här skitboken; "Tolkning och reflektion, vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod", som säger att de vänder sig till forskare och studenter på högre nivå, dvs. D- och C-nivå. Högre nivå? Jag? Ett stort misstag måste ha skett.

Om ni någon gång letar efter mig så sitter jag här, vid det bord jag gjort till min studiehörna, och gråter.

Imorse skulle jag till pendeln som gick 8.15. När jag kommer till stationen visar det sig att det blivit något fel så pendeln bara går en gång i halvtimmen. Flera turer är alltså inställda. Efter att ha stått i kylan och väntat (jag kunde ha stått i avgångshallen men jag trodde att en pendel kom och skulle vara smart och gå ut så jag fick plats på det men det visade sig vara ett x2000.. eh) kom slutligen ett tåg kl 8.40. Min skola började 9.00. Komma för sent är inte min favoritsysselsättning men jag tänkte att en gång är ingen gång.

Begreppet "packade sillar" fick dock en ny innebörd när jag såg vagnarna rulla förbi mig. Folk på perrongen började oroligt tränga sig mot dörrarna för att få plats på tåget. Jag tänkte att jag skulle försöka gå så långt bak som möjligt, för att kanske kunna klämma in mig i något litet utrymme. Började samtidigt fundera på tv-serien "The secret world of Alex Mack" som jag gillade när jag var liten. Den handlade för er som inte såg den om en tjej som kunde bli vätska och därmed komma in på väldigt små ställen.

Ju längre bak jag kom desto mer övertygad blev jag om att det var kört. Lokföraren sa "Ja nu ska vi försöka stänga dörrarna" i en mikrofon och jag vände och gick frusen och sur hem. Insåg att jag kommer att missa första föreläsningen för dagen men den andra började ju 10 och den borde jag kunna hinna med. Kollade lite på SL:s hemsida och kom fram till att jag kunde ta buss till Rissne och därefter byta till t-bana mot centralen och sedan mot Karlaplan. Gick ner, bussen kom på en gång och jag satte mig förnöjt på ett säte. När den åkte iväg började jag fundera. Visst var det buss 112 jag skulle ta? Tog upp min lapp med färdbeskrivning som jag stoppat i fickan och NEJ jag skulle till buss 512. Just då blev jag full i skratt och samtidigt så otroligt less på mig själv. Det är så typiskt mig att inte kolla utan vara "säker" och sedan ha fel.

Kom fram till att den här bussen skulle till Alvik och att jag kunde ta t-banan därifrån. Ingen skada skedd alltså. Jag hade gott om tid och det kunde ju vara trevligt att se lite omgivningar.

Inom kort insåg jag att jag befann mig på en mjölkbuss. Den körde alla möjliga slingervägar och jag började bli sur igen. Och stressad. Efter en halvtimmes skumpande såg jag en T-skylt och gick av. Skyndade mot t-banan och insåg att jag skulle komma för sent. Framme på Karlaplan 10.05, gick fort fort fort till skolan, upp och in och mot föreläsningssalen där det var... tomt?

Kollade i min väska. Hittade schemat. Nähä jag började visst kl. 11.00. Aaaarrrgggh. För andra gången idag blev jag väldigt less på mig själv.

Slutsats: Jag gick upp kvart över sju imorse helt i onödan och spenderade närmare 2 timmar på att ta mig till skolan (inkl all väntetid). Kul.

Ett ännu roligare scenario hade ju varit om det faktiskt befunnit sig folk i föreläsningssalen. Jag hade lätt gått in och inte märkt förrän jag satt mig ner att jag befunnit mig i fel klass. Då hade jag börjat fnissa för mig själv men inte velat dra åt mig uppmärksamheten IGEN och gå ut därifrån. Så hade jag suttit och lyssnat på något för mig orelevant i en timme och försökt göra mig osynlig. Det hade varit så typiskt mig att göra det.

Idag har vi sovit, ätit lång frukost framför varsin dator, fyndat på Åhlens i Sundbyberg (jag köpte jeans och stickad kofta för 300 kr!), läst lite och ätit pasta med bacon- och broccolisås samtidigt som vi såg på första avsnittet av Big Love.

Imorgon måste jag åka till skolan för att köpa ett kompendium, i övrigt blir det nog mest plugg.

- Vad är det med stockholmare och pälsar? Och pälsmössa? Det är nog den fulaste mössan jag sett.

- Varför tar folk upp böcker så fort de får vänta mer än en minut? Okej vänta suger men jag skulle aldrig kunna koncentrera mig på en bok under så kort tid. Då måste man väl ändå börja om nästa gång man ska läsa?

- Borde inte pendeltågen och tunnelbanorna vara i gladare färger?

Idag har jag varit i skolan. Sedan köpte jag mig en skolväska. Nu sitter jag på Emmas säng och vickar på tårna.

På väg till Naturhistoriska och Cosmonova idag där vi såg en film om sardiner... i 3D... Det var sådär.

Vårt hus! Det fönster som pilen pekar på är mitt sovrum. Vi är på väg hem från Erikshjälpen som ligger i Spånga.

Från ett fönster i vårt hus. Vi har fönster åt tre håll. Här är mot stationen och bussarna. Där pilen pekar går man in till pendeltågen.

Från ett annat fönster. Pilen pekar på pendeltågsperrongen. Prickarna är vägen som vi går till och från pendeln :) Till vänster här ligger Ica och Coop. Rakt fram ligger Pressbyrån.

Emma: Ååååh neeej!

Jag: Va? Vaddå?

Emma: Det är en som har lösenordsskyddat en blogg som jag brukar läsa.. darn!

Aaah jag är sjukt sugen på något gott men vad? Har massor med bär vilket skulle kunna bli en smulpaj men då måste jag handla vaniljvisp eller något och smör.. Det vill säga gå typ 20 meter till affären. Men det är så kallt ute! Vi har varit ute sedan imorse, varit på skolor och grejat och typ frysit ihjäl. Har fortfarande inte tinat.

Här frodas i-landsproblemen som ni märker.